«9. desember ble for første gang operaparodien Mohrens sista suck framført, et stykke som alene skulle utgjøre en vesentlig del av repertoaret gjennom de kommende tiåra.» (fra Vår egen lille verden)

Mohr er svensk for maurer, altså araber. SIT skulle framføre denne operaparodien mange flere ganger, blant annet i 1912, 1924, 1932, 1938, 1947, 1950, 1954, 1958, 1961, 1964, 1968 og 1994. Sangere og musikere fra Samfundet hadde også framføringer i 2008 og 2016. Libretto er av Per Elfvik, mens musikken er av Julius Bagge og Petrus Blomberg.

Fra svensk Wikipedia:
«Spex är ursprungligen en form av amatörteater i Sverige och Finland med stark studentikos anknytning. Ordet spex är en förkortning av spektakel.

Kärlek och död eller Mohrens sista suck, är ett spex uppfört första gången i april 1865 vid Södermanlands-Nerikes nation i Uppsala. Spexet räknas tillsammans med På Madagaskar till ett av Sveriges äldsta studentspex. Ser man till genren är spexet att betrakta som en parodi på italiensk opera buffa.

Librettot skrevs av Per Elfvik och musiken av Julius Bagge och Petrus Blomberg. Till skillnad från dagens spex har detta spex alltså originalmusik.

Handlingen utspelas i Granada då morerna drevs ut från den Iberiska halvön. Den sköna donna Rotunda har förälskat sig i den mohriske prinsen Mustapha ben Abel Guzan och trotsar sin far som vill att hon i stället ska gifta sig med en spansk ädling, Don Lopez y Infamo. Dramat slutar med alla dör, respektive tar livet av sig, inom loppet av 26 takters musik.

Mohrens sista suck uppfördes tidigt vid andra lärosäten, vilket bland annat berodde på att musiken tidigt gavs ut av ett musikförlag.»

Skuespillere:
Ludvig Brinchmann (Den grumme fader)
Einar Wennesland (Don Lopez y Inferno)
Olav T. Holst (Mustapha)
Tor Knudsen (Rotunda)

Premieredato: 9. desember 1911